E-post skickat till mottagaren utan problem
E-post, elektronisk post, även kallad e-brev, e-mail, eller mejl, är en av de ursprungliga typerna av meddelandebefordran över bland annat Internet. Det kännetecknas av högre tillförlitlighet än andra typer av elektroniska meddelanden. E-post är en av de äldsta kommunikationstjänsterna på internet och har en dominerande ställning bland internetanvändares kommunkationskanaler.
E-brev, även kallat e-postbrev, är det enskilda meddelandet/försändelsen i samband med e-post. Det förmedlas ofta med hjälp av nätverksprotokollet SMTP via ett antal serverdatorer.
E-brev läses med ett e-postprogram som antingen kommer åt e-posten som filer på datorn eller kommunicerar med en e-postserver med hjälp av IMAP, POP3 eller liknande protokoll eller med hjälp av ett WWW-gränssnitt (”webbpost”).
I fall av webbgränssnitt används en vanlig webbläsare som e-postprogram. Inom stora organisationer är det vanligt med e-postsystem som använder slutna protokoll.
Ökningen i fenomen som skräppost och datorvirus har gjort användningen av e-post mer problematisk än den var på 1980-talet, men den är fortfarande den dominerande standarden för att skicka meddelanden över Internet.
E-post ur ett historiskt perspektiv
E-posten uppstod i början eller mitten av 1960-talet, då i regel som meddelanden mellan användare på samma dator. När ARPANET uppstod 1969 blev det möjligt att skicka meddelanden också till en dator långt borta; den första e-posten på ARPANET skickades möjligen i slutet av 1971.
På 1980-talet användes e-post i många former i olika datanätverk såsom ARPANET, BITNET, DECnet, UUCPNET och X.400/OSI. Meddelanden kunde överföras mellan nätverken genom skilda gateway-maskiner, som översatte meddelanden (i synnerhet adressuppgifter och annan metainformation) till en form acceptabel i mottagarnätet.
Så småningom övergick de flesta system att använda Internet och SMTP, men till exempel kravet på att den lokala delen av en e-postadress inte skall tolkas sammanhänger med att den tidigare användes för adressinformation för det andra nätverket. Adressen <abc%def%lars@uucpgate.example.org> kunde tolkas som att uucpgate.example.org skulle skicka posten vidare med UUCP till användaren lars på maskinen def via maskinen abc (vilket på UUCPNET skulle skrivas som abc!def!lars).
År 1991 kom MIME, en standard för att skicka bilagor till e-post och ange kodningen i dessa och följebrevet. Dittills hade innehåll annat än ren text på engelska fungerat dåligt, eftersom bara 7-bit ASCII stöddes officiellt.
Många teckenuppsättningar, såsom för skandinaviska, kyrilliska, japanska och kinesiska tecken, användes också tidigare, men det fanns inget allmänt etablerat sätt att ange vilken teckenkodning som använts och den skickas ofta kodad med till exempel uuencode eller binhex, men standardiseringen var inofficiell och bristfällig och problem att hantera bilagorna relativt vanliga.
Det första e-brevet mellan regeringschefer skickades 4 februari 1994, då Carl Bildt som statsminister skrev till president Bill Clinton.
Sedan dess har mängden e-post ökat explosionsartat. År 2010 skickades kring trehundra miljarder e-brev per dag över hela världen. Det motsvarar nästan tre miljoner e-brev varje sekund, hundra biljoner (1014) under året. Cirka 90 procent antogs vara skräppost. Resten uppskattades ha skickats av cirka 1,9 miljarder användare.
I Sverige var e-posten år 2017 den vanligaste kommunikationskanalen bland alla internetanvändare. 97 procent av alla internetanvändare använde e-post varav 69 procent använde det dagligen.
― Källa: Wikipedia